Jag vill inte se dig, snälla kan jag få slippa ha dig i min omgivning. Blir så irriterad. Måste du finnas, måste du finnas där jag finns. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte . Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte . Jag vill inte. Jag vill inte.Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte . Jag vill inte. Jag vill inte!

Du gör allting så jävla svårt...

Så jävla leds, ja jag inleder även detta inlägg med leds. Men jag kan inte rå för att livet heter " Tråkigt" just nu.

Jag blir så besviken på mig själv ibland. Jag tror så bra om alla, jag tror att jag vet att det här är en jättefin människa. HAHA in your face sucker!!! Det var den inte alls nä. När hade gud planerat att jag skulle hitta den där underbara människan eller människorna som tänker som jag? Som vill hänga med till landet i en vecka och skita i skolan, skita i tider, skita i alla andras åsikter? VA?

Finns det inga sådana människor i världen? eller i den här staden? Ja, vad tror jag seriöst om denna stad? kanske inte mycket, men NÅGON som delar min längtan till frihet borde det ju finnas, en, en enda liten person? Nej.

Blir så besviken, att jag ens tror att folk tänker i samma banor som mig. Jag blir så irriterad över att jag tror att folk förstår mig. Jag blir så förbannad över att folk som kan vara så jäkla bra ska kladda ner sig med osäkerhet.

Ska det nu vara så att jag ska rätta mig efter alla andra? ska jag ändra mina tankegångar bara för att ingen annan tänker som jag? NEJ. Nej det tänker jag fan inte göra. Men olycklig kommer jag vara tills jag hittar någon som förstår någonting av livet. I alla fall det liv jag tänker leva.

Jag är så leds, jag är så mähä, jag orkar inteee!

Jag har haft en "jahaokejmendetvarjukul" känsla i två, snart tre dagar nu.

Helt död på glädje, förväntan och energi. Jag skulle kunna bli bjuden på en lyxkryssning till Karibien om två minuter, och jag skulle tacka nej. Jag känner att INGENTING är kul. Allt som jag brukar tycka är världens mest underhållande att syssla med, tycker jag är plain, plain och boring.

Så jävla kejdless.

Piss, gurka, gris.

Jaha, då var man vaken. Mitt sönder pillade nagellack har jag målat om, och jag känner mig en aning mer Rebecca när jag vandrar runt med någon rolig färg på naglarna.

Jag ska berätta för er vilken dåligt jobbig dag jag hade igår. Min mamma insisterar på att flytta någonstans där det finns en hiss ( vi bor nu på femte våningen och huset har ingen hiss ). Hon hade anmält sig på en lägenhet som jag absolut HATADE. Ja hat är ett starkt ord, men jag kan inte beskriva mina känslor för det huset eller området någe bättre än så.

Igår bestämde sig mamma för att gå och titta på lägenheten. Jag visste väl att om hon skulle gilla den så skulle det troligen bli mitt nya hem.

MEN, vet ni vad, MAMMA tyckte inte om den!!! Jag blev överlycklig! Förlåt lilla lägenhet, du passar säkert någon familj men inte min. Så dagen blev liksom bra ändå. Sedan att mamma insisterade på att äta kinamat till middag var ju inte heller dåligt.

Se där vad bra endel saker går ibland!

Nej men nu ska man till skolan och genomlida  ännu en tisdag.

Hejda.

Ni vet, kärlek, det är lite udda egentligen. Hur mycket kan en person påverka ens liv? När jag börjar tänka på det så är det galet.

När jag var nykär var det som om... ja jag vet inte, jag blev en helt annan Rebecca, fast jag ändrade inte personlighet, jag bara hittade små nya saker i vardagen jag fastnade för. Jag förvånade mig själv när jag insåg att jag hade bänkat mig framför en fotbollsmatch framför tven. Jag menar, när började Rebecca tycka fotboll var intressant?

Eller när jag kommer på mig själv med att digga P-Square med " No one be like You".

Eller när sniffar på mina miljarder indiska kuddar på sängen, enbart för att dom har Joaos parfymdoft kvar?

Eller när jag följer buss nr 1 med blicken, varje gång den åker förbi mig, enbart på grund av att kanske, KANSKE sitter Joao där inne?

Eller när jag känner hjärtat pumpa som en, en, en, ja något som pumpar väldigt fort, ENBART för att jag ser Joao komma gåendes mot mig.

Eller när mina kompisar får be mig att hålla käften, fler gånger per dag, för att jag alltid måste berätta hur söt Joao är!

Ja ni fattar, är man kär så är man, och är man nykär så är man. känner ni igen er någonstans i mitt pinsamma "jagärkär" inlägg.  JA då vet ni, you're in love my friend!

Jag dricker morgontet, självklart, som alltid. Men jag har idag gjort en blandning på blåbärs te som är svart och ett grönt te med citronsmak. BLÄ tänker ni? Nej faktiskt inte, det är riktigt gott! Mums.

Mina naglar ser bedrövliga ut, nagellacket är halvt bortpillat, OCH jag är inte redo för en ny dag på skolan. Kan man få sova resten av veckan eller?

Musik och te, och sova, det vore allt underbart!

Nej men man måste väl pallra sig till skolan.

Hejdå.

It's carzy, totally weird that I can hide it. It should be impossible, they way it affects me. Why is this so hard, why?

Because I have fallen and I don't know how to get up again.

Tack min blogg fungerade igen. TUR!!! Jag har nyss haft föreställning, den gick bra. Jag tycker om min grupp, jag tycker vi är bra ibland och ibland mindre bra MEN vi är alltid lika roliga...

Tack för mig nu ska jag lyssna på musik och troligen bli filosofisk eller väldigt känslig.

Hejdå!