Jag måste bara tillägga att jag är jävligt äcklad av denna serie än en gång.

Fyfan.

Jag vill bara ge en tjock, groteskt fet tumme ner för serien "A Callgirl's Diary". En komisk serie ala Sex and The City om prostituerade kvinnor som nojjar sig över sin kropp och vill plastikoperera kroppen för att ja bli snyggare.

Hallå! prostitution ska väl inte glamouriseras!!! det är ett yrke som många kvinnor ( även män då, men dock i mindre skala ) arbetar med. Och hade inte dom extremt höga "lönerna" lockat så många vilsna själar in i detta träsk, så hade troligen inte folk frivilligt jobbat som en prostituerad. Så hur fan kan dom göra en serie om detta med "gudvadmysigthonleverhonärjurikochsnyggmensäljersin
kropptillkontorsnissar, detgöringetdockförhonärändålycklig(?)ochärrikochsnygg- feeling"

Jag blir så arg. Den som producerat denna serie kan fan inte vara kvinna. Och om det skulle vara fallet så skäms jag.

Fruktansvärt ARG Rebecca ska nu försöka sova...

Ja ett ytterst kort inlägg om filmen Twilight. Jag såg den nyss, jag förväntade mig inte mycket... men fick lite mer. Jag tycker faktiskt den var riktigt bra, och varför gör jag det? jag känner mig allmänt smittad av Twilightfebern som smittade tjejer i ålder 14-17 går runt och bär på. Jobbigt. Jag har inte ens läst boken, och i filmen var faktiskt Robert Pattinson snygg... ( jag hatade att jag skrev det där )

Nej hurrni, jag hoppas detta är ett minne blott om ca en månad. På tal om mystiska filmer vill jag bara se Harry Potter!!! Harry Potter mani!!!! jag vill seeee!!! ( ja jag kanske såg "the order of the phoenix" igår och blev allmänt stuck on hela konceptet av Harry Potter )

Ja då var man tillbaka där man once was, i detta träsk... hahahaha Jag är patetisk. Men hey, love me for that!

Jag har så mycket på hjärtat just nu. Jag har så mycket längtan, frustration och förväntningar. Jag vill så mycket, jag vill, jag vill, jag vill!!!

Jo det är så jag brukar känna lite då och då. Det är en ständigt återkommande tanke, att jag borde göra någonting av det här och inte skjuta upp det. Livet är varar inte för alltid, och varför ska jag då gå och vara rädd för saker och ting när jag egentligen inte har tid med det. Jag borde bara göra det, göra vad jag vill, inte analysera och tänka för mycket!

Ikväll hade jag en diskussion med några vänner om begränsning. Jag anser att det är helt onödigt att begränsa sig. Jag är inte den som tänker slå mig ner och vara nöjd när jag nått halvvägs av det jag ville nå. Jag ska kämpa och slåss om det nu ska behövas, men jag ska nå dit jag vill. Vad är livet till för? enligt mig är livet till för att spendera en viss tid på jorden, en begränsad tid, och den tiden är du fri att göra vad du vill med, den tiden är din tid. Eftersom livet är begränsat tidsmässigt, så tänker jag inte låta annat begränsa mitt liv. Jag ska göra det jag vill, nå dit jag vill och jag ska kämpa för det.

Alla är vi olika, alla har olika sätt att se på livet, och det är inget fel med det. Jag anser inte att man är en dålig person för att man inte delar min uppfattning om livet. Så länge jag får leva som jag vill, och du får leva som du vill så är jag nöjd. Nyckeln kallas respekt.

Jag lever inte efter en bok med oskrivna lagar som säger vad jag kan och inte kan uppnå i livet. Vill du så kan du, det tror jag på. Vill du någonting tillräckligt mycket så kommer du kämpa tills du når dit. Har du inte kunskapen innan du startar din resa mot målet så kommer du ha den när du är färdig. Vägen dit lär dig det du behöver kunna.

Jag lever efter att ingenting är omöjligt. Du kanske inte tycker att allt är möjligt i ditt liv, men jag anser det om mitt liv. Låt oss leva så, jag antar att vi alla blir lyckligast av att styra våra egna liv. Men jag tror att det är du själv som skapar ditt liv, och jag ska inte nöja mig med någonting halvdant, jag ska skapa ett liv som ger mig lycka, spänning och kärlek. På vilket sätt återstår att se.