Jag ska snart springa ner till stan och träffa min man. Jag ska även passa på att se om jag kan byta ett par skor jag köpt, dom är ju super snygga, men har spruckigt efter två användningar. INTE okej!

Vi får la se hur det går.

Dock känner jag mig pytte lite depp. För allt  känns så mähäigt. Inget kul händer, det är inget spännande här i Sundsvall, eller mitt liv. Mycket tråkigt.

Nu ska jag kila och pynta mig lite...

Later.

Solbrända tjejjer?

Jag sitter och dricker morgonteet, det består av ett grönt te med blåbärssmak, som förövrigt jag fick av syrran i julisklappis. Det är gott! man blir beroende!

Jag är också allmänt förvirrad över att det är ett nytt år. Det betyder nästan en ny start. Det betyder lite förändringar. Jag brukar ju gilla förändringar, så vi får hoppas att dom är posetiva...

Dock så sitter jag här och drömmer mig bort till Grekland. Kan jag få Grekland med Sanni. Jag vill!

Thassos <3

Vad fruktansvärt less jag blir. Jag blir less på människor som stänger in sig själv, begränsar sina idéer och begränsar sin spontanitet.

Jag bara hoppas och ber att min bror har rätt när han säger att folk i London inte alls är som i Sverige (man ska inte dra alla över ett streck) Men over all. Jag menar hur kul är det att vara spontan tjej_91, när dom flesta är ospontan_människa?!

Jag vill spy! det finns så många som skulle kunna bli världens buddies, OM dom bara gav varandra en chans, dock så har vi i Sverige en tendens att mura in oss själva. I våra hjärnor strömma det tankar som: jag har REDAN kompisar, varför skaffa fler? Eller jag känner ju inte dom, GUD vad pinsamt om JAG skulle prata med DOM och VI inte KÄNNER varandra!

HALLÅ wake up! vi lever en gång, EN GÅNG. och vad ska ni göra med era liv? ångra hälften av allt ni inte gjort bara för att ni var svenskar? och era drömmar gick emot alla svenska oskrivna regler?!

INTE jag, jag ska göra det mesta av mitt liv, så bli fan inte rädd om jag spontant kommer fram till just dig och pratar, det betyder alltså INTE att jag är en våldtäcktsman eller är kåt på dig. Okej? aaaaw nice.

Tack.

Hej människor! Jag har just vinkat av Sanni som besökt mig ikväll.

Det hela började egentligen med att Jag, Sanna, Mazlum, Ridwan och Joao gick på kinarestaurang. Mazlum var en mycket skeptisk man när han klev in på Ming Palace. Men jag tror nog maten gick ner, fniss.

Efter att vi ätit oss feta som smörbollar, så rullade vi till Mazlums bil. Ja han var ju generös nog att skjutsa Sanni och mig hem.

Väl hemma hos mig diskuterade vi livet, jag drack miljarder ton te för att få bort fet finnen man skaffat sig under julhelgen, (tack alla alladinaskar som bidragit med sitt!)

Sedan såg vi på en film på tv: Day After Tomorrow. Det var det. En trevlig kväll.

Tack för mig

Godmorgon, tänkte jag när jag vaknade av att min far pratade högljudt i telefonen. Klockan var då 10 på morgonen den 1 januari 2009. Ja brevid mig låg en sovande Joao med ruffsigt affrohår.

Vad hände på nyårsafton då?

Jo vi var hos Mätild på middag och drinkar. Mycket trevligt, sedan skulle hela sällskapet ner till hamnen inför tolvslaget. Vi, 8 pers, väntade flitigt på bussen. när den väl kom, 20 minuter försenad, så var den fullsatt. BRA!

Detta betydde att vi hade två val: ringa efter en taxi eller springa från City Gross i bydalen till Hamnen i centrala Sundsvall.

Sandra tog saken i egna händer och ringde efter en taxi, THE problem? Jo vi var lite för många för att få plats i en vanlig taxi, och så nyktra att vi kom på att beställa en taxi för sex pers, det var vi inte.

Efter många om och men så bestämde Sara , Moa och jag oss för att gå till hamnen. KUL, kul att två minuter senare ringer Sandra och säger att Matilda, Amelia och hon fick en taxi och befinner sig i hamnen. DÅ var vi vid katrinelund skolan.

Jahaaaaa, nej vi sprang/joggade/löpte till hamnen på mindre än 20 minuter, FRÅN City Gross i bydalen. Ett rekord! På vägen han jag ramla och slå mig. Fint.

Det helt fantastiska var dock att väl i hamnen, vi hann ner dit till tio i tolv, så trodde jag att det skulle vara omöjligt att hitta igen Sanna, Malin, Amelia och Sandra. Det var ju inte lite folk där. Men jodå, precis innan tolvslaget så hittade vi igen varandra, och jag blev så glad att jag faktiskt började gråta. Fin Rebecca. Alkoholen kan ju också ha spelat in lite angående reaktionen.

Efter tolvslaget, efter att Matilda hade strulat färdigt med okänd man som jag föste ihop henne med, och efter att jag och Matilda otaliga gånger pussats, och efter att jag gråtit av glädje...

Så åkte vi till Adrian på efterfest. Adrian är snäll, och det var riktigt trevligt där, träffade bara roligt folk som man kände. Så tack alla som gjorde nyårsaftonen så bra, för den var riktigt lyckad enligt mig!