I can't read about us anywhere, I can picture us, I can't find that similarity. It's not a combination to be, it's not us. Lets face it. Lets realise that whatever we say, whatever we do it won't matter, it will never be you.

Allt jag vill ha är den där ön, den där öde ön där allt är möjligt. Där problem kan lösas, förtåelse och vänskap bildas och band som aldrig bryts. Varför finns den inte, den där ön. Jag behöver den nu, jag behöver den.

Varför ska jag ens behöva tänka såhär, varför ska folk bete sig som dom gör? Är det ingen som förstår att vi lever här och nu, nu, nu, NU! Vi måste våga, vi måste ge allt. Vi måste visa vad vi vill, inte skämmas. SNÄLLA folket av denna stad, förstår ni inte det?!?!

Jag blir så leds på alla dessa normer, jag orkar inte följa dom. Jag vill följa min instinkt och vilja, det är det enda som kan göra mig lycklig.

Ja då var the most dreaded day of the week över. Torsdagar är en pina. Skolan börjar 8.30 och slutar 16.25 16.25 SEXTON OCH TJUGOFEM!!!

Sedan springer jag hem ( springer till bussen och tar mig hem via kollektivtrafik ). Väl hemma känner jag lugnet, helt fantastiskt. Det blir grönt te, det blir musik, det blir lite avslappnad RebiZ.

Efter ca en timma inser jag: OJ jag måste äta och åka och hämta Lisl. Sedan bär det av till teatern. Där är jag en TRÖTT tjej som mest gäspar men även skrattar om någe roligt uppenbarar sig. Idag var det dock Hanna so skrattade mest tror jag, jag slutade skratta när Lisl pekade ut mina blodådror i ansiktet...

( lite ledsen flicka blev jag men jag förlåter Lisl, mihi )

Sedan åker man då hem, och tjo här sitter jag. Trött och sliten men ändå så glad för nu är det bara en dag kvar på veckan och sedan blir det HELG!

MAH!!! lycklig kvinna ska knarka te.

Later!