När allt är svartvitt och inget är skarpt, vad gör du då?

När jag vill, jag vill, jag vill, jag vill! men ändå så tar det stopp.

När jag spenderar min egentid till att önska och hoppas, till att tro och åter igen komma tillbaka till tvivel.

När jag analyserat sönder allt i minsta lilla detalj och jag inser att allt blev ju så mycket suddigare nu än vad det var innan, vad gör jag då?

Är jag en dreamer som alltid kommer att förbli det? Kommer jag alltid att se det fina i det icke så uppskattade. Kommer jag gå igenom livet med tron att inuti dig så finns det där, för jag vet det ju, det har jag alltid vetat.

Hur ska du förstår, hur ska jag förklara. Borde jag förklara och kommer du förstå? Om jag ändå hade rätt, om jag inte blev besviken, om jag visste att du vet, och du vet att jag vet. Om jag visste allt det där, skulle det underlätta?

Ska jag skriva ett brev på 8st A4, skicka det till din adress som är väl inprentad i mitt minne, och hoppas att du läser det. Kommer du förstå?

Kommer du förstå då?

 SÄGER JAG NEJ TILL DETTA?! 

Jag har haft en bra helg så här sammanfattat. Dock orkar jag inte skriva om det just nu. Lite later kanske.

Tänkte bara informera att vi ( my pals Amanda and Sanna och jag då ) har tydligen chans att åka till Dominikanska Republiken på APU. Jag var där en gång när jag var sju, men Hola! vad kan man göra som sju åring med min familj i ett paradis? mest leka och plaska typ... Om våran resa bär dit nu som APU kan jag lova att det inte blir bara plask.

Lite mer som i denna helt fantastiska video ( bara för att jag älskar denna musik sjukt mycket och återsåg den på Saras blogg nyss ) PTJA kanske lite härlig dans på en karibisk strand NÅGON?!

http://www.youtube.com/watch?v=FZMWNu8APl4