Godmorgon, tänkte jag när jag vaknade av att min far pratade högljudt i telefonen. Klockan var då 10 på morgonen den 1 januari 2009. Ja brevid mig låg en sovande Joao med ruffsigt affrohår.

Vad hände på nyårsafton då?

Jo vi var hos Mätild på middag och drinkar. Mycket trevligt, sedan skulle hela sällskapet ner till hamnen inför tolvslaget. Vi, 8 pers, väntade flitigt på bussen. när den väl kom, 20 minuter försenad, så var den fullsatt. BRA!

Detta betydde att vi hade två val: ringa efter en taxi eller springa från City Gross i bydalen till Hamnen i centrala Sundsvall.

Sandra tog saken i egna händer och ringde efter en taxi, THE problem? Jo vi var lite för många för att få plats i en vanlig taxi, och så nyktra att vi kom på att beställa en taxi för sex pers, det var vi inte.

Efter många om och men så bestämde Sara , Moa och jag oss för att gå till hamnen. KUL, kul att två minuter senare ringer Sandra och säger att Matilda, Amelia och hon fick en taxi och befinner sig i hamnen. DÅ var vi vid katrinelund skolan.

Jahaaaaa, nej vi sprang/joggade/löpte till hamnen på mindre än 20 minuter, FRÅN City Gross i bydalen. Ett rekord! På vägen han jag ramla och slå mig. Fint.

Det helt fantastiska var dock att väl i hamnen, vi hann ner dit till tio i tolv, så trodde jag att det skulle vara omöjligt att hitta igen Sanna, Malin, Amelia och Sandra. Det var ju inte lite folk där. Men jodå, precis innan tolvslaget så hittade vi igen varandra, och jag blev så glad att jag faktiskt började gråta. Fin Rebecca. Alkoholen kan ju också ha spelat in lite angående reaktionen.

Efter tolvslaget, efter att Matilda hade strulat färdigt med okänd man som jag föste ihop henne med, och efter att jag och Matilda otaliga gånger pussats, och efter att jag gråtit av glädje...

Så åkte vi till Adrian på efterfest. Adrian är snäll, och det var riktigt trevligt där, träffade bara roligt folk som man kände. Så tack alla som gjorde nyårsaftonen så bra, för den var riktigt lyckad enligt mig!