I sådana stunder som nu tänker jag alltid på dig. Trots våran historia så tänker jag ofta på det. Jag tror inte du vet hur många gånger du vandrat runt i mina tankar. Jag tror inte du vet. Ibland känns det dock som att du vet och kanske håller med.

Ibland orkar jag inte mer, kan inte jag bara få veta vad som är? vad som är det där? Vad vi hade, vad vi har? har jag vandrat precis som du? eller är jag bara paranoid.

Ibland undrar jag om gud försöker sända tecken, kanske, kanske inte. Men varför kan jag inte bara få veta vad det där betydde för dig?