Du och jag, var vi ens påtänkta för varandra? jag vet inte. Aldrig i mina vildaste drömmar trodde jag att du och jag skulle bli vi.

En blick, var det allt? allt för att få mig att aldrig glömma dig, att inte längre känna något för någon annan, utan bara för dig.

Allt var så fel i början, allt som sas, allt som gjordes. Men du och jag vi var nog menade. Det var vi.  Det ska vara vi, det vet jag. Ibland ser man inte vad man har mitt framför ögonen, och då behövs det en till chans. Det fick vi, och se vart vi är nu.

Jag kan inte se mitt liv utan dig, det går inte, du är mitt hjärta, min glädje, min sorg, mitt allt.

Ibland måste kärleken få en andra chans för att upptäckas...

Joao min älskling <3

----------------------------------------------------------------------------------------------------

( Alla mina vänner och icke vänner som tycker att detta inlägg är onödigt, dåligt och töntigt, sluta läs. Och för guds skull lämna inte en kommentar om hur jobbigt, töntigt och dåligt detta inlägg är. För oavsätt om ni tycker det eller inte, så är det här inlägget bara mina känslor, och bara till för att få uttrycka vad jag känner, så låt bli att förstöra det. ) Tack :)

Hej idag var det tårtutställning på hedbergska, eller vad man säger. Alla linjer bakade sin tårta och sedan ska dom tävla om vem som gjorde den snyggaste och godaste tårtan. Allt detta bryr jag mig egentligen inte ett dugg om om det inte hade varit för att alla på hela skolan sedan får går runt och ÄTA från alla tårtor :D WOW!

Jag, Filip, Amanda, Sanna och Matilda begav oss till tårtutställningen och skulle garanterat ha tårta. Vi fick dock vänta ett tag innan tårtorna kom, men dom uppenbarade sig till slut.

Vi var lyckliga nog att stå vid ett bord som hade otroligt god tårta, det var en stor chokladtårta med massor av chokladglasyr på! YUMMY! den var jättegod, sedan gick vi, eller snarare knuffades/ puttades vi framåt mot mode design bordet, tror jag det var iaf. Där åt jag någon rabarber tårta som faktiskt var mycket god, dock var jag missnöjd över att jag inte fick en cupcake! oschysst värre!

Men vi gick ju inte därifrån hungriga om man säger så, min mage var lagomt uttöjd av all tårta. Sedan vandrade vi till våra två senare lektioner, som var tråkiga och jobbiga.

Men men vi överlevde och nu sitter jag här med en kopp te, höhö what a surprise. Joao har just vandrat hem och jag känner mig ovanligt ensam i min lägenhet trots att mamma är hemma. Joao är väl helt enkelt en sådan pass stor del av mig och mitt liv att det saknas något när han inte är med mig. Jobbig Rebecca som berättar sin kärleksförklaring på bloggen, sorry guys I'll try not to do that again. ;)

Tjing