Jag vill bara drunkna i en vodkaflaska och samtidigt lyssna till sorglig pianomusik. Snälla?

Ibland orkar jag verkligen inte. Vet inte vad jag vill, vet inte vad jag borde. Jag vet inte varför i hela världen jag ska gå och bära på massor av känslor när jag inte kan göra ett piss med dom. Jag vill bara få ut dom, uttrycka dom.

Orkar inte tro och definitivt inte vänta längre. Jag är inte en person som fungerar som en tjänare. Jag klarar inte av att bli låst. Jag vill ha frihet, spänning och äventyr. Jag vill upptäcka det andra aldrig har upptäck. Jag vill känna något jag aldrig har känt. Jag vill vet det andra inte ens vet om dom själv.

För jag vet att det är så många som är något, dom tror att dom är det, dom är så bekväma på ytan men detta är bara för att dom försöker gömma sitt riktiga jag. Dom vill inte, dom vågar inte.

Jag blir bara så less...

om ni skrattar åt mig: gör det!

om ni tycker jag är ful: gör det!

om ni tycker jag är patetisk: tyck det!

Jag bryr mig inte, jag är bara jag. Jag vill bara veta, jag vill inte undra mer. Jag vet vem jag är och jag kan inte le på utsidan om jag inte är glad på insidan. Jag fungerar inte så. Jag måste få spänning, äventyr och frihet, utan det är inte livet värt att leva.

Ja jag bara måste få säga att jag älskar teater. Jag älskar insperationen som man får av Elin, det är som om allt känns mer äkta, mer spännande, mer möjligt och mer fint, vackert, bra och ja inspererande.

Jag har just insett det fina med riktigt bra teater. BLÄ vad bra och fint allt kan vara.

Efter teatermötet igår gick jag och Lisl på en fika. ÅH Lisl är min vän, jag tycker så mycket om henne (L) Vi förstår varandra, ja sådär bra. Vi diskuterade livet, ja mest livet och livet i Sundsvall. Och alla jävla glasrutor...

Jag hatar glasrutor, jag ska göra något trevligt och inspererande om glasrutorna innan jag dör, det ska jag bara.