Jag har insett att jag inte tycker om frukost längre. Jag vet inte varför, jag som brukade vara as sugen på att äta något när jag vaknade. Men nej, inte nu. Jag vet inte vad jag ska äta längre, jag vill inte äta alls helst, till frukost alltså. Ja, intressant tänker ni, ptja jag vet inte jag. Kände bara att jag ville dela med mig av detta.

Varför har jag tappatfrukost aptiten??? It's horrible!

P.S.Varför sitter jag här igen och lyssnar på The Kooks? JO för att dom är bra kanske! OCH jag är allmänt kär i Britiska. Fina grejjer det där! D.S

Haha, jag satt just och kollade lite efter vita viner, tänkte att man kanske borde investera i något liknande när det ska bli partaj. Jag skrattade smått för mig själv då jag läste beskrivningen på ett vin:

"Ungdomlig, jästaromatisk doft med inslag av päron, citrus och gröna marmeladkulor"

jasså gör man vin som smakar marmeladkulor också? Det viste jag inte. Jag tyckte i alla fall att detta var väldigt kul. Om det beror på att jag är trött eller att jag har otroligt dålig humor vet jag inte. Men något är det.

Nu blir det krama kudde, Gånattt!

Ja säga vad man vill om denna människa, det får man göra. Men ikväll när jag slötittade på tv med min älskling, så sa Peter Siepen något mycket bra.

"Jag blir kär i människan, inte i könet"

Ja för att detta nu inte ska misstolkas så handlade det om hans sexuella läggning.

Jag håller helt och hållet med honom, fint sagt, bra sagt.

"How I love to be around this particular place I found
No stress at all would waste our time
Nobody's letting anybody down, it's a world of it's own in here
We get to do what we decide to"

Ja Magnus måste väl ändå ha prickat rätt där, om han nu har hittat ett sådant ställe som han sjunger om så kan han väl ta med mig dit? eller?

Ja för att övergå till vardagen så har jag suttit och pillat på plugg de senaste timmarna. Okej nu ljuger jag. Jag kanske har pillat på pluggandet i en timma och spenderat resten med att lyssna på musik och fundera över livet. Men back to the plugg, jag fattar absolut inte hur det är meningen att jag ska kunna skriva en uppsatts om Tamil Tigers och deras bakgrund från deras synsätt, och använda både böcker, internet och artiklar, NÄR jag inte kan hitta en enda bok som beskriver varför dom formade Tamil Tigers!!!

Kan någon skriva en bok om det kanske? skulle behöva den klar tills imorgon! Okej, ah men gud vad gulligt av dig.

Nu ska jag lyssna på bra musik... kanske The Kooks, lite British accent är inte fel.

Hajsan sa langa!

Jag är säker, jag har varit här förut. Precis här, i samma situation, på samma ställe. Jag kan inte annat än att uttrycka det genom att skriva av mig. Musik får mig att tänka på det ännu mer. Det kommer inte försvinna, inte alls. Eller, jo kanske, men det dröjer nog ett tag. Ett långt tag. Jag önskar att jag bara kunde skriva ner varje milimeter av vad jag ser och känner. Allt skulle kunna bli så mycket lättare då. Samtidigt som det skulle kunna ge förödande konsekvenser.

Det jag kan göra är att fortsätta såhär, fortsätta att bli påminnd, att varje liten sekund bli påmind. Så jävla jobbigt, så jävla piss men ändå så bra.

Bittersweet liksom.

Varför kan det inte bara få vara sweet?

Jag vill inte se dig, snälla kan jag få slippa ha dig i min omgivning. Blir så irriterad. Måste du finnas, måste du finnas där jag finns. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte . Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte . Jag vill inte. Jag vill inte.Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte . Jag vill inte. Jag vill inte!

Du gör allting så jävla svårt...

Så jävla leds, ja jag inleder även detta inlägg med leds. Men jag kan inte rå för att livet heter " Tråkigt" just nu.

Jag blir så besviken på mig själv ibland. Jag tror så bra om alla, jag tror att jag vet att det här är en jättefin människa. HAHA in your face sucker!!! Det var den inte alls nä. När hade gud planerat att jag skulle hitta den där underbara människan eller människorna som tänker som jag? Som vill hänga med till landet i en vecka och skita i skolan, skita i tider, skita i alla andras åsikter? VA?

Finns det inga sådana människor i världen? eller i den här staden? Ja, vad tror jag seriöst om denna stad? kanske inte mycket, men NÅGON som delar min längtan till frihet borde det ju finnas, en, en enda liten person? Nej.

Blir så besviken, att jag ens tror att folk tänker i samma banor som mig. Jag blir så irriterad över att jag tror att folk förstår mig. Jag blir så förbannad över att folk som kan vara så jäkla bra ska kladda ner sig med osäkerhet.

Ska det nu vara så att jag ska rätta mig efter alla andra? ska jag ändra mina tankegångar bara för att ingen annan tänker som jag? NEJ. Nej det tänker jag fan inte göra. Men olycklig kommer jag vara tills jag hittar någon som förstår någonting av livet. I alla fall det liv jag tänker leva.

Jag är så leds, jag är så mähä, jag orkar inteee!

Jag har haft en "jahaokejmendetvarjukul" känsla i två, snart tre dagar nu.

Helt död på glädje, förväntan och energi. Jag skulle kunna bli bjuden på en lyxkryssning till Karibien om två minuter, och jag skulle tacka nej. Jag känner att INGENTING är kul. Allt som jag brukar tycka är världens mest underhållande att syssla med, tycker jag är plain, plain och boring.

Så jävla kejdless.

Piss, gurka, gris.