Jag vill bara avsluta denna dag med att säga hur helt fantastikst lycklig Joao gör mig. Vi kan skratta, flumma, gosa, diskutera och gråta tillsammans. Oavsätt vad vi gör och hur svårt vissa perioder än kan vara så stöttar vi alltid varandra. Vi vet att vi alltid finns där för varandra. Ibland är båda rädda att någon ska försöka ta det vi har ifrån oss. Men hur ska det gå till egentligen, så länge kärleken finns här så kan ingen ta ifrån oss det här. Det går inte. Det vi har är för bra, för starkt och för riktigt för att det ska kunna gå sönder för en sådan sak. Vi har gått igenom så mycket tillsammans, vi har testats, hur mycket kan vi offra för varandra, hur gör vi i vissa situationer, vart har vi varandra när det verkligen kommer till kritan?

Vi har båda gjort så mycket fel, men vi har båda också lärt oss av att fela. Alla misstag har gjort vårat förhållande starkare. Vi har lärt oss tillsammans och nu vet jag vem du verkligen är, samtidigt som du vet vem jag verkligen är.

Du har fått offra, och nu får jag offra. Jag skiter i alla som inte gillar mig på grund av att jag är din flickvän. Jag har fått sota för det förut och får göra det om och om igen. Jag är bara en människa, men enlig vissa är jag bara din flickvän. Dom vet inte sanningen, dom vet inte vem jag är eller hur jag är som person, men det gör du.

Så vi biter ihop, vi kämpar på. Att kämpa har lönat sig. Vi har så fina stunder tillsammans, så fina minnen tillsammans. Vi ska skapa fler minnen, vi ska ha fler fina stunder. Det vet både du och jag. Efter detta år tillsammans och allt vad det innebar så har vi visat att vårat förhållande inte kommer att kunna gå sönder för än någon slutar älska. Det är bara så och nu är min kärlek till dig starkare än någonsinn och jag är så glad att det blev vi.

Så min Joao, du är min än så länge och ska vara det ett bra tag till. Jag älskar dig så mycket som mitt hjärta bara kan göra och jag vet att du har mig där. Idag har vi varit tillsammans i ett år och en månad, grattis till oss älskling och tack för en underbar dag.

Du och Jag, Vi , Oss, det är så det ska vara Baby.

Jag älskar dig.

Idag är det onsdag. Detta betyder att jag hade en ofantligt härlig sovmorgon imorse. Ja, det vill säga om man planerar den rätt, jag on the other hand brukar inte planera alls och då går det ju som det går.

Idag kan jag även meddela att jag gjort allting som jag igår lovade mig att inte göra.

• Inte kolla mig i badrumsspegeln på morgonen och tjata över mina lår.
• Inte vakna tidigt men ändå komma försent till skolan.
• Inte tänka "jag gör läxorna sedan" och istället spendera ofantligt mysig tid med min pojkvän.
• Inte äta något extremt onyttigt som ex en bakelse.
• Inte baka något onyttigt.

Ja så bra lyckades jag med mina löften. Snälla hur bra är jag på att planera. Nu ska jag skärpa till mig ordentligt. Imorgon är en dag då vi har spanska första timmen, spanskan brukar få lida av min dåliga planering på morgonen. Men nu kära vänner blir det ändringar. Så imorgon ska jag komma i tid, jo det ska jag visst.

Ja jag antar att Simbah, Filippa, Anna och Sara just nu skakar på huvudet och tänker: ack lilla gumman om du ändå kunde komma i tid. Men jag ska visa er, imorgon så ska ni få se.

Bra att jag har en stark känsla av att jag inte alls kommer hålla det sista löftet här...

Det återstår att se.

Te! NU!

I brist på annat roligt att göra som exempel kinesiska glosor eller att diska så bestämde jag mig för att titta runt på intranätet, vad hittar jag? Jo detta:

http://www.youtube.com/watch?v=kQRBaBYoXnM

Men vad i fridens dagar! Okej jag kanske inte är den bästa att säga åt föräldrar hur deras barn ska uppfostras, men vad jag kan ta med mig av denna erfarenhet är väl ändå detta: Så där ska INTE jag uppfostra mitt barn.

Med det konstaterat måste jag få fråga: vad är meningen med att gå i skolan när man låter sin mamma göra alla läxor och uppgifter, hur mycket kommer denna tjej kunna när hon slutat skolan? Inte mycket, men det är ju tur att hon vet vilken nyans på solduschen som är inne, och hur man poserar på ett skönhetstävlingspodie. Vem skulle inte anställa henne som VD på volvo?

Oj... I'm speachless.

Jag sitter här med mitt te som vanligt. Jag är otroligt trött och ska snart krypa ner i min säng som kommer lukta Joaos parfym. Då kommer jag bli ledsen tjej som saknar sin pojkvän. Jag tror dock jag överlever.

Måste bara kommentera en lite sak. Ni vet antikrundan, ja programmet. Jag är ingen storföljare av det men det kan vara ganska intressant ibland ( ja jag joinar Agneta 60+ ). Dock en återkommande reaktion jag ser i varje nytt inslag. Varje gång programledaren frågar personen som tagit med sig sin antikvitet om vad dom tror den är värd, då sker något underligt. Personen börjar nästan rodna, försöker dölja sit leénde och fnittrar nervöst. Det är som om dom nyss blivit kysst av sitt livs stösta kärlek. Alla vill veta vad saken dom släpat dit är värd, oavsätt om det är en knapp, en träslev från 1700 talet eller soffgrupp i rockoko. Spelar licksom ingen roll, varenda en blir röd om kinderna när det kommer till värde frågan.

När väl programledaren, eller ja antikvetaren ( har ingen aning vad dom kallas ) har berättat vad saken i fråga tros vara värd, så försvinner antingen de röda kinderna och fnittret eller så blir det ännu värre, detta beroende på om värdet  var lika högt som ägaren trodde, eller kanske högre? eller i värsta fall lägre.

Ja vissa har lite svårt att dölja när det pirrar i kistan... oavsätt om orsaken är kärlek eller pengar... eller kanske kärleken till pengar.

Jag och min helg har gästats av en liten vän som heter PMS. Mitt humör har varit en bergochdal bana, jag har gråtit över ett par skor som jag älskar och som alltid går sönder. Jag har känt sorgen för dessa skor, jag har känt den sorgen innuti mig, licksom i hjärtat. När man känner så starkt för ett par skor måste det vara någonting som är fel.

Om känslorna var så starka för dess skor så kanske jag inte ens behöver nämna vilka känslor jag hade alldeles nyss när Joao skulle lämna mig. Jag känner mig sjukt olycklig just nu. Jag vill inte att han ska vara någon annanstans än just här, med mig, just nu. Jag mår verkligen dåligt över detta. Vädret ute gör inte saken bättre, på något sätt får det vackra solljuset, den klarblåa himmelen och den gnistrande snön mig bara mer ledsen. Jag vill ha Joao, nu.

Varför ska jag vara kvinna? och varför finns kärleken?

Några saker jag funderat på såhär i min extremt känsliga period denna månad.

Jag har haft en stressande och jobbig vecka. Leds har man varit om vart annat, kanske också därför jag inte skrivit mycket på bloggen. Idag har jag haft PMS, ett jobbigt sydrom som drabbar mig en gång i månaden. Som min vännina Matilda brukar beskriva det så är jag lite väl frispråkig om vissa ämnen. Dessa ämnen brukar oftast vara: Kvinnoproblem, Samlag ( inte om mig själv då utan i allmänhet ), Sjukdommar och Åsikter. Detta brukar kunna chocka en och annan gammal dam på bussen. Men hey, vad ska jag göra, det är ett fritt land ni vet, haha, och ja det händer inte allt för ofta.

Men om nu lilla Asta 75, råkat hitta min blogg via vild surfing på internet, då vill jag varna för frispråk om kvinnoproblem just nu.

Jag har just nu värk, fasiken känner jag, det är allahjärtansdag på lördag! Inte tänker jag ligga och ha kramper då! NEJ TACK! Jag blev ivrig att hitta ett botemedel mot denna värk och sökte på google efter en lösning. Lösningen är tydligen örter... Jasså tänker jag som inte är örtexpert. MEN som tur är finns det något med på listan som jag känner igen: Kamomillte! Halleluja, ska testa det nu i några dagar. Hoppas det hjälper. Återkommer med information om hur effektiv denna metod är.

Nu ska jag umgås med min nya vän: Kamomill i teformat!

Natti Natti

Ja varför är allt så jobbigt? varför har jag naturprov på onsdag för till exempel? och varför kan jag inte svaret på mer än hälften av frågorna i cell häftet by now? varför fungerar inte skola online när man väl behöver det? varför är det redan tisdag imorgon? varför är det inte lov nu?

Ja det finns mycket att fundera över. Men jag orkar inte funder nu. Nu ska jag bara lata mig. Ja det kanske visst hjälper att lata sig när man har naturprov i övermorgon! JO vet ni varför!? för jag har fotografiskt minne... så det så.

Ja här kommer en kortsammanfattning av söndagen. Kanske är det helt ointressant... men nej det tycker inte jag.

Jag vaknar klockan åtta av att Joaos hemtelefon säger: You have: One New Message. Detta följs av ett pipande ljud och sedan en hetsig röst som babblar på portugisiska och emellanåt hörs: Joao! Joao! eeeey Joao!

Ja mysigt tänker jag. Lättad när oljudet slutar låta. Jag somnar om och tänker: mmmmm idag får jag sova ut för det är söndag. Klockan fem i 11 visade det sig att jag hade fel, fel, fel. Lisl ringde och påminde mig om teater repet som skulle vara klockan 12.00 Alltså 1 timma och fem minuter from now. Jag klädde på mig och sprang praktiskt taget hem för att äta frukost och fräscha till mig. Ja vi hann dit med nöd och näppe.

Väl på teatern skedde följande. Genomdrag av massa scener, jag somnade i en soffa och fick udda information om en 10 åring som inte kunde torka sig själv efter att denne varit på toaletten... Läskigt!

Sedan for jag hem, åt rester av kinamaten, gick till Joao. Vandringen dit tog ca en kvart längre en vad det normalt skulel ha gjort. Orsaken: SNÖ. Ja vi gosade på och nu är jag hemma. Mysigt!

Ett tips till alla er där ute: Åk INTE buss från skönsberg till navet när det är snökaos, risk för sladdning är extremt stor.

Japp nu ska jag sova och tacka för att jag överlevde bussresan hem.

Godnatt!